Stök och bök

Känner mig obalanserad och stökig i sinnet för närvarande.

Att dottern flyttat ut, är säkert en bidragande orsak till att jag inte riktigt får till den här veckan på något vettigt sätt. Att därtill få besked att min hörselnedsättning nu tagit ytterligare skutt nedåt, och att min läkare rekommenderade mig att prova ut hörapparat - blev liksom lite mycket att ta hand om samtidigt. Hörselhjälpmedel är naturligtvis fantastiskt. Jag hade bara inte förstått (accepterat) att det var så illa..

Men det kunde ju vara betydligt värre. Förstås.

19 år och 260 dagar senare..

så flyttade hon..

- Vart tog alla dessa år vägen?

I´m alive!

Nu är jag tillbaka igen. Har varit i Idre på den årliga skidweekenden och är sedvanligt "skid-hög". En fantastisk helg med toppenväder ger energi - trots att sömnbristen är påtaglig.

Lyckades också med konststycket att stuka foten (tänker inte berätta hur...), men konstaterade att det gick alldeles utmärkt att fortsätta åka skidor. Det var bara att bandagera foten och stoppa ner den i pjäxan. Lika stabilt som gips.. Typ.

Det är betydligt värre med vanliga skor, så idag har jag haltat runt på olika arrangemang i långsamt tempo. - Men vad gör väl lite skavanker, när själen är mild och ljus?

Mera skidåkning i vinter! Någon???

Flygfärdig..

Det är klart att jag har vetat att det förr eller senare skulle vara dags. Delvis har jag sett fram emot den dagen - dagen då jag kan bocka av ännu ett mål i det här livsprojektet. Ett av målen med föräldraskapet är ju att barnet ska bli flygfärdigt och så småningom lämna boet och börja sitt eget vuxenliv..

Men jag hade trott att jag skulle få mer tid att förbereda mig, att det skulle ske inom de närmaste åren. Men inte så här... Plötsligt. Lite chockartat, inom en tidsrymd av några veckor så börjar alltså ett nytt kapitel i den här familjens liv.

Nej, jag var inte redo för det här. Men om dottern är det, så är det ju dags. Något annat alternativ finns inte. Även om det kommer att bli tomt.

Och lite spännande.

God(a) arbetsutsikt(er)!

Nytt arbetsår

Och nu sitter jag vid min hyrda arbetsplats på Järntorget i Gamla stan. Har utsikt (mellan husen) mot Skeppsbron och vattnet.. Just nu snöar det och utsikten är något grumlig, men ändå..

Skoj! Inspirerande! Och väldigt, väldigt rätt..

Här ska jag spendera åtminstone 1-2 dagar/vecka under våren, är det tänkt. Går allt enligt planen, så ska jag utöka den tiden framåt hösten. Det pirrar helt klart i magen när jag tänker på det. Nu ska här planeras och organiseras!

Åter i stan

Och som vanligt, så visade sig Berget från sin allra mest förföriska sida - just när man ska lämna.. Men nu är jag i stan, som sagt. Och det känns faktiskt helt ok. Dotterns närvaro hjälper till att överbrygga skarven och det var hyfsat lätt att landa i en katt- och makelös lägenhet.

Nu blir det stadsliv ett tag framöver.

Snö!

Så kom då snön även till Berget; mitt andningshål, min själsliga kraftkälla - mitt paradis..

Fördelen med vintern är, att det inte finns några som helst sysslor som pockar på att göras - ingen trädgårdsrabatt som ska fixas, eller löv som ska räfsas eller annat som brukar höra resten av årstiderna till. På vintern kan jag vara här och bara andas. Bara vara liksom. Tänka tankar till slut - och om igen. Inget som avbryter, mer än någon måltid som ska ätas, eller en katt som vill bli klappad. Maken och jag umgås, pratar - eller är tysta, men tillsammans. Utan annat som stör. Så välgörande på alla sätt.

Efter nästan en hel vecka här, är det dags att åka till stan i morgon. Det blir säkert också bra, men just nu känns det...

Sådär.

Och så.. En snöängel. Förstås!